Varför kan inte livet bara vara lätt någon enstaka gång? Varför kan man inte få åka på den berömda "räkmackan" någon gång?
Jag var på en föreläsning för ett tag sedan. Det var en kvinna som strävade efter att bli lycklig! Hon hade haft ganska så mycket i livet som var så kallade "lätt". Jag upplevde att hon inte nöjde sig för det hon har... Jag ställde mig frågan när jag gick där ifrån vad jag fick ut av den föreläsningen.. Det tog mig tio minuter att fundera på detta. Då slog det mig jag fick verkligen inte ut någonting av det hela. Hennes liv var för glitter & glamour.
Jag är inte bättre än någon annan här i livet för jag har lärt mig hantera motgångar, jag är inte bättre för att jag inte haft några "räkmackor" i livet, det är inte dit jag vill komma. Men ok jag erkänner jag är helt ärligt ganska så trött på att strida om varje liten sak. Ibland frågar jag mig själv om jag någonsin kommer komma över den ständiga revolten man har mot omvärlden. Det låter säkert som om jag lever kvar i tonårsrevolten men vad skall man göra när samhället vägra att förstå. Samhället vägra ju samarbeta om man inte har någon utbildning, är man papperslös då är man ingen... Är inte det ganska så sjukt? Jag menar helt enkelt har du inget läshuvud så är du ingen. Då säger jag F.T.S! Är man per automatik lyckligare för att du har ett papper på att du har läst si & så många kurser på Högskolan? Jo kanske har ingen aning, och ärligt talat jag skiter faktiskt i det. Jag kan inte sträva efter någonting som jag inte är. Kanske är det högre att gå livets skola istället för Högskolan.
Och NEJ Högskolan kommer aldrig öppna upp dörrar för folk som har gått i särskolan.
Nej fasen skolan är inte gjord för mig, den har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Den som försöker lura i mig det en enda gång till, skall jag göra upp med! :-) Vi kan tag ett fint snack! haha! Och nej jag ser inte ner på lärare och elever...
Så F.T.S!
All kärlek/ det obekväma CP-bruden!
PS. Jag gillar att äta räkmackor! :-) DS.
gillar också räkmackor
SvaraRadera