Jag känner mig väldigt vilsen i livet just nu. Led mig på rätt väg käre Jesus. Det enda som jag känner mig säker på just nu, det är att jag skall leva med Filip i Malmö.
Mitt liv känns som en enda stor vilsen stor cirkel, hur nu en cirkel kan vara vilsen. Jag har nog aldrig varit så oföretagsamm som jag har varit/är nu. Det är Sofie Ehrenberg just nu, jag har aldrig varit såhär oföretagsamm i hela mitt liv.
Nästa vecka skall jag börja om att plugga igen. Hur skall detta gå? Kommer jag att fixa det eller kommer det att gå åt skogen igen? Tja inte vet jag...
I kväll rann det över men det var lika bra det, det var skönt att gråta. Jag gråter inte alls ofta så när jag väl gråter så gråter jag i en timme elr nåt. Helt galet men så`n är jag.
Hur skall det gå med allt? Jag trodde att jag var stensäker på mina mål men nu är jag inte säker på någonting längre. En del dagar så är jag riktigt arg för att jag är CP.. CP kommer jag ALLTID att vara oavsett om jag, min medmänniskor elr myndigheter vill... Varför skall man var i gränsen? Gränsen till att vara utvecklingsstörd oct till att vara "normalstörd". Pengarna rullar iaf, man blir inte rik på FK, men man skall väl vara tacksam över att man har pengar iaf.
Imorgon skall jag och Filip åka till Dalarna. Där bor min pappa, jag har inte träffat honom på 13 år så jag är riktigt nervös. Jag hoppas verkligen att det går fint, kul skall det bli.
Gud var med er! Peace and love
