Kamp...Räcker det...

Livet rullar på... Vi söker lya efter lya, strider med både det ena och det andra..

Filip kämpar på sitt sätt och jag kämpar på mitt sätt, vi kämpar på vårt sätt. Räcker det? Tycker andra att det räcker? Jag försöker lära mig att strunta i vad andra skall tycka och tänka. Men det är svårt, jag vill göra familj och andra i mitt nätverk stolta och tycka att jag gör någonting bra. Jag gör som jag tror blir bäst för mig. Jag behöver stöd och hjälp på rätt sätt.

Vi har kommit på olika fack... F.T.S säger jag, jag ogillar fack väldigt mycket.

Saken är den att jag vill föreläsa och sälja böcker, det är min vision..

Alla dessa fack önskar jag att någon bara kunde trolla bort.

Vi kämpar, alla kämpar, alla har val...

Människans värde

Livet är fullt av möten mellan människor där den ena människan ser ner på den andre. Jag är riktigt leds på dem människorna. Jag har ingen utbildning, kommer aldrig att ha någon utbildning. Den här sommaren har jag insett hur högt en del människor värdesätter utbildning, framför livskunskap. Jag skulle vilja säga att det är rent av skrämmande att höra...

Värdet i människan ligger uppenbarligen i hur många högskolepoäng du har på pappret. Är det så vi tolkar bibeln egentligen? Är det så vi vill ha samhället? Jag har alltid fått höra, "Sofie, kan du verkligen detta?" "Skall du verkligen göra detta?" "Måste du verkligen göra detta?"

Jag kan, jag skall, jag måste och jag VILL... Hoppar kanske jag gör och jag förväntar mig inget nät, har jag aldrig förväntat mig, kommer aldrig att göra...

Människans värde ligger INTE i det vi gör utan det vi ÄR...

Jag lär mig nya saker om mig själv och om andra varje dag och trivs med det....

Vill folk se ner på det så varsågod!