Är det så??

Är det så det skall vara? Har vi funktionsutmanade patent på att folk skall tycka synd om oss?

Det projektet jag går på skall ha öppet hus, det är utställning som skall vara med på öppet hus.

Jag är i valet och kvalet om jag skall vara med. Står jag för det som utställningen vill förmedla? Som jag ser det så är det en väldigt mörk utställning. Visst, jag kan förstå att människor vill få ur sig sin ångest, förtvivlan.. Det accepterar och respekterar jag till fullo Men är det så vi bygger broar.. Tror dessvärre inte det. Skall vi bygga broar på en "tycka synd om" plattform? Är det verkligen en stabil plattform? Det hela handlar om att mötas halvvägs. Gör vi det igenom att först tag upp det negativa och sedan gör ett försök till att tag upp det positiva... Ja jag har inga givna svar men jag blir rädd när det handlar om att "tycka synd om".

Varför vill jag slåss med verkligheten? Ja inte är det för att Ni "normalstörda" skall tycka synd om mig i alla fall... Det är för att jag brinner för att bygga broar mellan människor...

Filosofi en mörk novmberkväll

Fick för mig att uppdatera min blogg såhär en kraftlös onsdagskväll.. Jag ägnar mig åt att samla kraft. Jag tycker att dagarna försvinner som en vind..

Igår kväll så föreläste jag och min kompanjon inför ett gäng som arbetar inom idrotten för funktionsutmanade... Satte mig på bussen igår kväll, ville knappt gå av den fast jag var trött och dödshungrig. Ett leende var på mina läppar hela resan, folk brukar alltid titta en aning skumt på mig när jag sitter där och ler för mig själv.. Det bekommer mig faktiskt inte det minsta.

Jag mår bra att dela med mig av mitt liv. Varje gång som jag står och föreläser så konstaterar jag hur mycket jag orkar... Folk har gjort mig illa men jag ställer mig alltid upp igen, slår dessutom tillbaka. Vad driver mig? Vad gör att jag trycker på paus men reser mig snabbt?

Det finns inget svar på det! Helt ärligt jag söker svaret men det finns inte helt enkelt.

Jag hör ofta människor som säger "skärp dig" "ryck upp dig". Det är bland dem uttjatiga orden jag vet... Visst skall man "rycka upp sig" men ibland måste man möta det för att kunna "rycka upp sig."

Livet är inte svart eller vitt, kraften och drivet finns hos oss alla om vi vill.. (Fyy vad djupt detta blev)

F.T.S... All kärlek... Med andra ord är jag inte helt kraftlös :-) :-) :-)