Är det så??

Är det så det skall vara? Har vi funktionsutmanade patent på att folk skall tycka synd om oss?

Det projektet jag går på skall ha öppet hus, det är utställning som skall vara med på öppet hus.

Jag är i valet och kvalet om jag skall vara med. Står jag för det som utställningen vill förmedla? Som jag ser det så är det en väldigt mörk utställning. Visst, jag kan förstå att människor vill få ur sig sin ångest, förtvivlan.. Det accepterar och respekterar jag till fullo Men är det så vi bygger broar.. Tror dessvärre inte det. Skall vi bygga broar på en "tycka synd om" plattform? Är det verkligen en stabil plattform? Det hela handlar om att mötas halvvägs. Gör vi det igenom att först tag upp det negativa och sedan gör ett försök till att tag upp det positiva... Ja jag har inga givna svar men jag blir rädd när det handlar om att "tycka synd om".

Varför vill jag slåss med verkligheten? Ja inte är det för att Ni "normalstörda" skall tycka synd om mig i alla fall... Det är för att jag brinner för att bygga broar mellan människor...

Filosofi en mörk novmberkväll

Fick för mig att uppdatera min blogg såhär en kraftlös onsdagskväll.. Jag ägnar mig åt att samla kraft. Jag tycker att dagarna försvinner som en vind..

Igår kväll så föreläste jag och min kompanjon inför ett gäng som arbetar inom idrotten för funktionsutmanade... Satte mig på bussen igår kväll, ville knappt gå av den fast jag var trött och dödshungrig. Ett leende var på mina läppar hela resan, folk brukar alltid titta en aning skumt på mig när jag sitter där och ler för mig själv.. Det bekommer mig faktiskt inte det minsta.

Jag mår bra att dela med mig av mitt liv. Varje gång som jag står och föreläser så konstaterar jag hur mycket jag orkar... Folk har gjort mig illa men jag ställer mig alltid upp igen, slår dessutom tillbaka. Vad driver mig? Vad gör att jag trycker på paus men reser mig snabbt?

Det finns inget svar på det! Helt ärligt jag söker svaret men det finns inte helt enkelt.

Jag hör ofta människor som säger "skärp dig" "ryck upp dig". Det är bland dem uttjatiga orden jag vet... Visst skall man "rycka upp sig" men ibland måste man möta det för att kunna "rycka upp sig."

Livet är inte svart eller vitt, kraften och drivet finns hos oss alla om vi vill.. (Fyy vad djupt detta blev)

F.T.S... All kärlek... Med andra ord är jag inte helt kraftlös :-) :-) :-)

Pengar trots funktionsutmaning

Suck...Detta återkommer och återkommer om och om igen... Det stora frågan: Hur mycket får en funktionsutmanad tjäna på sin så kallad bisyssla? Det vet den förbannade ljuva, härliga Försäkringskassan men dem vill inte tala om det...

Är man funktionsutmanad så skall man vara en gratis arbetskraft, då skall man vara så tacksam för att man finns och uppbär aktivitetsersättning som går över till förtid pension när man är trettio... Detta börjar bli riktigt otrevligt när vi vill arbeta till en viss del skall förhålla sig till regler som bara Försäkringskassan vet men vill inte infomera om detta.

Sedan så kommer det upp i media att gäng funktionsutmanade som är rikskända i Sverige, som kan berika vårt land med både, musik, humor och gör även en underbar film och får INGA pengar för det dem gör... Nej då får deras personal hela kakan. Detta är så fruktansvärt nedvärderande så att det inte är klokt... Mina tankar går nu till detta härliga gäng och dess familjer. Jag hoppas verkligen att ni orkar slåss för era rättigheter!

Detta gör mig bara mer taggad för att åka ut å föreläsa...
Vi funktionsutmande vill också ha rätt till pengar...

Kamp...Räcker det...

Livet rullar på... Vi söker lya efter lya, strider med både det ena och det andra..

Filip kämpar på sitt sätt och jag kämpar på mitt sätt, vi kämpar på vårt sätt. Räcker det? Tycker andra att det räcker? Jag försöker lära mig att strunta i vad andra skall tycka och tänka. Men det är svårt, jag vill göra familj och andra i mitt nätverk stolta och tycka att jag gör någonting bra. Jag gör som jag tror blir bäst för mig. Jag behöver stöd och hjälp på rätt sätt.

Vi har kommit på olika fack... F.T.S säger jag, jag ogillar fack väldigt mycket.

Saken är den att jag vill föreläsa och sälja böcker, det är min vision..

Alla dessa fack önskar jag att någon bara kunde trolla bort.

Vi kämpar, alla kämpar, alla har val...

Människans värde

Livet är fullt av möten mellan människor där den ena människan ser ner på den andre. Jag är riktigt leds på dem människorna. Jag har ingen utbildning, kommer aldrig att ha någon utbildning. Den här sommaren har jag insett hur högt en del människor värdesätter utbildning, framför livskunskap. Jag skulle vilja säga att det är rent av skrämmande att höra...

Värdet i människan ligger uppenbarligen i hur många högskolepoäng du har på pappret. Är det så vi tolkar bibeln egentligen? Är det så vi vill ha samhället? Jag har alltid fått höra, "Sofie, kan du verkligen detta?" "Skall du verkligen göra detta?" "Måste du verkligen göra detta?"

Jag kan, jag skall, jag måste och jag VILL... Hoppar kanske jag gör och jag förväntar mig inget nät, har jag aldrig förväntat mig, kommer aldrig att göra...

Människans värde ligger INTE i det vi gör utan det vi ÄR...

Jag lär mig nya saker om mig själv och om andra varje dag och trivs med det....

Vill folk se ner på det så varsågod!

Ser framemot hösten

Tjoho!

Semestern börjar lida emot sitt slut, tråkigt men skönt på samma gång. För första gången på flera år så ser jag riktigt mycket framemot hösten, det är galet men sant. Jag brukar inte se framemot höstar men hösten är mer än välkommen. Jag lägger en ganska jobbig men ändå lärorik vår och sommar bakom mig.

Jag har egentligen ingen som helst aning om hur hösten ser ut men det känns ganska så spännande. Men det känns inte som jag behöver veta heller.

Det stör mig inte det minsta.

Jag har äntligen kommit igång att träna regelbundet, det känns så skönt. Det är till och med roligt, jag tränar gym så jag kan börja gå på spinning också utan att dö, typ! :-)

Vänder blad

Tjenare världen!

Jag har semester och det är riktigt gött.

Har kommit en bra bit på mitt BIG projekt, det är så kul och häftigt. Har ju arbetat med min blivande bok via en diktafon och jag har typ talat in allt som skall vara med i boken. Så nu skall min samarbetspartner snart börja skriva. Det skall bli så spännande.

Ja nu vänder jag blad och det är stort för mig. Blir nästan gråtfärdig när jag tänker på det, gråtfärdig på ett bra sätt. Det är dags nu, jag är redo.

Jag är redo och detta kommer kanske göra ont, men det kommer att bli bra!

Kanske kommer jag trycka på knappar som människor inte visste att dem hade, men jag lovar er att det lönar sig i längden.

Nu vänder vi blad, vågar du vara med?

Möt dig själv!

Börja tänka!

Suck... Jag blir mörkrädd på hur "normalstörda" är så trångsynta så att man måste lura "funktionsutmande". Snälla människor inse verkligheten. Alla kan inte gå på Universitet, alla kan inte läsa matte, fysik och bli välutbildade. Vi är så sanslöst påverkade av vad media och politikerna går ut och förmedlar. Ni "normalstörda" som arbetar med "funktionsutmande" gör oss en tjänst tala om sanningen, den är alltid bättre än att leva med ett mål som ändå inte går att nå.

Åh till er politiker ni kan inte propsa på att alla skall ha hög utbildning för att få ett jobb. Ni "sparkar" på oss som redan "ligger" ner. Jag tänker skapa mig ett jobb för att jag har ledsnat på det ni har att erbjuda oss "funktionsutmanade." I Sverige görs det skillnad på folk och folk, dem som är välutbildade dem är bäst, och vi som inte kan utbilda oss vi kan lägga oss ner och dö för oss "sparkar" ni på för att vi inte kan arbeta 8-10 timmar fem dagar i veckan. Och dessutom har NI mage att tag ut såpass mycket skatt på aktivitetsersättning så att vi inte har några pengar. Vi har INTE bett om att bli funktionsutmanade.

Jag skall vara tacksam över att jag både har talet och skriften i behåll.

Energi och tacksamhet

Sitter hemma hos familjen i Lerum! Det är underbart! Har haft en kanon påsk och känner att jag på något sätt har hämtat ny energi. Jag gör min efterlängtade resa, dock inte långt men har ändå suttit men det är tillräckligt för att jag skall känna att jag får ny energi. Det skall till och med bli skönt att komma hem igen. Jag har kommit fram till att jag är hemskt dålig på att hämta ny energi i vardagen. Att gå ut och gå, bara vara med mig själv och som sagt möta mig själv. Varför vet jag inte.. Hur hämtar man ny energi bäst? Ja då kommer vi in på träningen igen, som jag tyvärr inte har kommit igång med ännu. Jag hämtar bäst energi när jag tränar.

Det känns som om att nu kan jag gå vidare med mitt Big Projekt! Musik är också en stor kraftkälla för mig. Är det min tur nu? Jag vågade säga till mamma härom dagen att jag mår bra! Är det min tur att må bra? Jag är tacksam för det jag får hålla på med nu och jag är tacksam för vänner och familj!

Rutor...

Ibland tycker jag att mitt liv består av rutor eller block! Nu har jag passerat en ruta i mitt "Big projekt". Nu tar vi en ny ruta! Det känns bra! Jag är inte bra på att stå och stampa på samma ruta dag ut & dag in. Vissa människor trivs med det och vill ha det så, jag beundrar verkligen dem som klarar det och tycker att det är bra. Jag vill ha nya "rutor" hela tiden alt. nya "trappor". Undra varför? Antagligen för att jag måste anta nya utmaningar.

Jag vet att jag inte trivs på samma ruta hela tiden. Med tanke på att jag är så pass självmedveten så kan jag jobba med mig och jag har en vilja att jobba med mig själv.

Rutor där jag verkligen möter mig själv eller stegar där jag möter mig själv. Kanske är det så att jag kom och tänka på det för att jag håller på att skriva min självbiografi.

Är ditt liv inrutat? Trivs du med det?

Möt dig själv!

Resa

Börjar våren vakna till liv nu... Det är ljusare ute och man blir gladare av att vara ute. Problemet är bara att jag sliter något fruktansvärt på min rygg, när jag är ute och går. Cp-ryggar är inte å leka med. Letar just nu efter ett bra gym att träna på. Jag var i gång och tränade men mitt kort gick ut och jag skall byta gym men inte kommit till skott. Har sökt pengar till en ny cykel jag hoppas att jag får pengar till en cykel.

Vi har fått en ny lägenhet så i påsk/maj flyttar vi. Jag och Filip är så glada och tacksamma över att vi ÄNTLIGEN har hittat en ny lägenhet. Som jag har letat efter en ny lya, Gud har uppenbarligen mina böner angående ny lägenhet. Jag är verkligen sugen på att flytta vi har sökt lyor såpass länge nu så det är på tiden. Det känns som vi måste ha något positivt som händer efter en lång jobbig vinter.

Resa? Vart? När? Nu? Med? Satte mig på bussen till projektet idag med viljan att byta till ett tåg. Önskade verkligen att jag kunde göra det i praktiken. Sätta mig på ett tåg och bara åka långt i väg. Just nu gör jag en personlig resa, jag skriver en självbiografi där jag möter mig själv. Man gör personliga resor hela tiden på något sätt OM man vågar möta sig själv. I denna personliga resa har jag god lust att klippa mig jättekort, kanske är det en del av det hela. Kanske för att boken som jag skriver blir ett avstamp av det liv som jag har levt.

Nu är det dags att vända blad! En helt BLANK sida!

Vad denna BLANKA sidan innebär är ännu ett oskrivet blad!

Fuck That Shit!

Motivation

Dags att börja träna på allvar, jag är så dålig på att träna på allvar.. Varför hittar jag aldrig tillräcklig motivation till att träna regelbundet? Det är svårt att komma till skott, jag vet att jag älskar att träna så det är så synd att jag inte kommer till skott...

Det fanns en tid då jag var riktigt vältränad, jag älskade det men hur gjorde jag då? Jo jag hade en cykel och det gjorde mig motiverad till att träna. Med andra ord jag måste köpa en cykel...

Dessutom så vet jag att jag blir mer motiverad att göra andra saker i livet, så vad blir resultatet av det hela jo jag måste träna och ha en cykel.

Jag motiverad till att skriva en bok och sälja den, starta eget företag. Det spelar ingen som helst roll vad andra människor tycker och säger för jag skall lyckas. Kan lycka köpas för pengar? Ja tyvärr till en viss del, för har du pengar och mår bra så är du också lycklig. Vi människor är tyvärr beroende av pengar, det kostar att leva! Men är pengar allt? Nej men till en stor del.

Fuck that`s shit!

Mitt arbete just nu

Tänkte berätta om min stora utmaning just nu! Jag håller på att arbeta fram min självbiografi. Är såå tacksam för att jag har fått äran att skriva en självbiografisk bok. Det gör mig riktigt taggad just nu, taggad på livet! Är du taggad på livet? Vad gör dej taggad?

Själv är jag en tjej som behöver ha nya utmaningar hela tiden. Sätter väldigt höga krav på mig själv, har en tendens att sätt alldeles för höga krav på mig själv. Jag skall försöka lära mig att tag ett steg i taget men det är svårt..

Men hur som helst, jag skriver en självbiografi och det är mitt största arbete just nu. Jag har två bra Cocher som hjälper mig i detta och det känns väldigt utmanade. Jag skall lyckas!

Fuck that`s shit!

Två mindre bra dagar

Igår var det minst sagt kaos inom mig, såg förresten på I Rymden finns i känslor, där snackar dem om kaos. Kaos för en kille med Aspergers, men sannerligen jag känner igen det kaoset fast jag inte har Aspergers. Ett manodepressivt kaos, jag grät och grät, var tur att jag gick ut. Det blev verkligen kaos inom mig.

Idag vaknade jag helt utmattad av gårdagens kaos, tog mig inte iväg till projektet vilket innebar att jag gick och tränade istället för att bli av med kaoset. Det känns väldigt skönt att man kan träna bort ett kaos.

Borde kanske jobba lite i kväll men skall sitta med diktafonen och jobba imorgon. Får se om jag orkar ikväll.

Fördomar

Jag har svårt att förstå mig på folks beteende.. Ingen är perfekt, jag är inte perfekt, oavsett funktionsutmaning eller inte så är man inte perfekt. Det är tillåtet att ha fördomar det har alla, det kommer vi aldrig komma ifrån. Det vi inte vet är vi rädda för så kommer det alltid att vara.

Vi funktionsutmanare säger att "normalstörda" skall bemötas oss väl men vi funktionsutmanare behöver inte vi bemöta varandra väl? Är det så att vi blir "friade" ifrån det för att "normalstörda" som skall stötta oss anser att vi är för "dumma" för att bemöta varandra väl.

Jag anser att alla har ett ansvar för att våran värld skall fungera oavsett funktionsutmaning eller inte. Visst är det kanske så att våran frustration är så stor att vi tar ut den på varandra, men det ifrån tar oss INTE ansvar att bemöta andra människor med respekt. Ordet dalta är en annan del i detta. Vi vill ha någon som klappar oss på huvudet och säger att "lilla funktionsutmanare du kan inte det så det är ok att du beter dej på det här sättet." FTS skulle jag vilja säga. Visst beteendet kanske har med funktionsutmaningen att göra MEN det ifrån säger inte att det är ok hur man vill för att du har en funktionsutmaning.

Jag har själv en psykisk sjukdom som gör att jag får extrem mycket ångest i perioder och kan ha ett beteende som är allt annat än ok. Och det ifrån tar inte mig rätten att skärpa till mig och be om ursäkt om jag har gjort andra illa.

Våga säg ifrån när folk behandlar dej illa oavsett funktionsutmaning eller inte.

Alla har ett ansvar för varandra!

Hallå hallå

Det var ju typ hundra år sedan jag uppdaterade min blogg! Ett års sedan, det är riktigt dåligt av mig faktiskt. Jag vet inte riktigt jag tycker att jag inte har haft så mycket att säga, men det kanske jag har...

Mycket har hänt i mitt liv sedan förra vintern. I somras var jag och reste en del i Sverige, det var väldigt kul.

I höstas var både jag och Filip fortfarande arbetslösa, men vi fick i november gå med i ett projekt för människor med funktionsutmaningar som en coach vi har kallar det. Det är ganska så klockrent egentligen, alla har olika utmaningar och vi funktoinsnedsatta har funktionsutmaningar. Projektet skall leda till praktikplats och arbete. Men jag går ju aldrig på samma linje som dem flesta andra människor med funktionsutmaningar gör. Så jag tänker skriva en bok och starta eget företag, det är säkert många som tycker att det är fel men det skiter jag i. Jag har lärt mig att mitt liv handlar om slåss för mina rättigheter och för det jag verkligen vill.

Vill gärna skriva en bok som är riktigt naken och bra. Men jag är så självkritisk och det är ett stort problem.

Har reflekterat mycket över ett ord nu ett tag Offer, offer jag är verkligen såå leds på det ordet, det står mig upp till halsen! Offer i den bemärkelsen Syndabock, vi funktionsutmanare är tydligen syndabockar för samhället och världen, det iaf vad folk har försökt intala mig att det är meninglöst för jag kommer aldrig se mig själv som ett offer och en syndabock för världen. Skall jag gör det så kan jag lika gärna dö imorgon.

Jag har insett att jag kan inte försöka vara någon jag inte är. Jag är Sofie och jag får acceptera att jag inte kan läsa upp mina ämnen men jag duger ändå.

Tills slut vill säga Fuck that`s shit!